Rea på randigt - köp en Zebra

 

Just nu har vi extrapris på kvarvarande exemplar av Zebra. Ett STORT mål till ett litet pris.

6500:- för ett riktigt stort 3D mål. Läs mer...

Zebra01

Kentucky 2014 - sista minuten

Går det att chansa och köpa en jakt på nätet? Vågar man riskera sina surt förvärvade slantar på något så osäkert som en jakt utan att ha rekommendationer från en kamrat. Tja, jag hamnade i situationen sent i höstas att en jakt ”frös inne” och jag satt där med lite pengar och ett enormt jaktsug – jag ville jaga.

Det var i slutet av november och jag hade en lucka i kalendern i början av december som lämpligt nog sammanföll med säsongen för pilbåge på vitsvanshjort i flera delstater i USA. Jag läste på nätet att Kentucky var en bra delstat för vitsvans med många rekordbockar och låga licensavgifter. Så med ganska lite underlag bestämde jag mig för att leta arrangör i Kentucky, på något sätt måste man begränsa sin sökning för att få ett lämpligt urval.

Nästa urvalskriterium blev priset – jag ville inte betala för mycket. Det var en medveten risk då pris och kvalitet (chans att få skjuta) ofta hör ihop. Sedan var det bara att välja en arrangör, outfitter, och googla namnet för att få veta om någon tyckt något. Det går också att begära referenser av arrangören och ringa runt till tidigare jägare, något som jag valde bort.

 

Kentucky 909

Jag mailade några arrangörer och med svaren som grund valde jag en som jag ringde och talade med. Jag fick positiva vibbar så jag slog till och bokade en jakt i början av december. Nu var det bara att boka flyg, hyrbil och hotell. Jag valde en extra natt på hotell för att eventuellt försenat bagage skulle hinna fram och så gav det mig en dag för shopping. Alltid roligt att gå runt på de stora jaktvaruhusen i USA. Men ack så dyrt det kan bli när frestelsen är så stor.

Så var det äntligen dags för jakt efter att flygresor och shopping klarats av. Strax efter lunch kom jag fram till jaktstugan där vi skulle bo under jakten. Ken, jaktvärden, hälsade mig välkommen liksom guiden Jake. Ytterligare tre jägare fanns på plats denna vecka. Jakten var bokad till nästa dag men Ken frågade om vi ville jaga – såklart – så det blev ett snabbt ombyte och ihoprafsande av prylar. Så huxflux satt man i ett gömsle och väntade på storbocken.

Jakten bedrevs i huvudsak från treestand men jag började i ett gömsle, tält, då det förväntades kraftigt regn. Vädret under veckan var annars bra med uppehåll och sol eller molnigt, temperaturer strax över nollan. Dock var det mycket blåsigt en dag.

 

Kentucky 202

Jag jagade fredag eftermiddag till onsdag eftermiddag. Det var fem jaktdagar utlovade så jag fick vad jag beställde med råge. Jag fick jaga även torsdag förmiddag men hann inte på grund av flyget hem. Jag hade licens för två hjortar varav en med horn. Kentucky medger fler licenser (totalt fyra) men jaktvärden tillät inte att fler än två hjortar fälldes. Utöver hjortar var allt småvilt enligt tabell tillåtet att fälla samt att vi fick fälla en kalkon var. Kalkon krävde dock ytterligare en licens för $75 vilket jag aldrig löste – tur var det för jag såg ingen kalkon, bara hörde.

Jakten bedrivs på privat mark som Ken har arrenderat i 18 år och de senaste 13 åren har han infört regler enligt QDMA, Quality Deer Management Area. Ken har 1200ha för enbart bågjakt och arrenderar ytterligare mark för svartkrutsjakt. QDMA är regler för att höja kvalitén på hjortarna, läs större kronor på bockarna, och innebär att endast bockar som är minst 130 P&Y får fällas. Bocken skall vara minst 3,5 år för att fällas och hålla bedömt 130 tum, Ken är inte stenhård på exakt tum men om man medvetet skjuter för små utgår böter om $500.

Kentucky 101

 

 

Under mina 11 sittningar (fem dagar plus en extra halvdag) såg jag hjortar vid sex av sittningarna och ingenting vid fem. De hjortar jag såg var hindar med kid för det mesta. Jag såg endast tre bockar varav två var helt klart för små, fyrtaggare på cirka 1,5-2,5 år. En bock var kanske skjutbar men han dök upp i mörker och var aldrig närmare än 50 meter, det var svårt att bedöma storleken – troligen ett gränsfall. Utöver hjortar såg jag några rävar och massor av ekorrar men ingen coyote eller kalkon även om bägge arterna hördes väl på kvällarna.

Brunsten för vitsvanshjorten infaller i början av november i Kentucky, det är då bockarna rör på sig och går att locka in. I december är brunsten över, bockarna återgår till att äta och gömma sig. Det är betydligt svårare att jaga i december än i november vilket också avspeglar sig i priset för jakten – billigare. Jag upplevde det också som att en del treestand var lite ”utslitna”, hindarna visste var vi satt och de tittade mycket noga om det fanns jägare på plats. Minsta lilla rörelse och hjortarna flydde i högsta fart så det krävdes tur och skicklighet för att lyckas skjuta. Jag misstänker att bockarna i området är nattaktiva denna tid på året, en misstanke som stärktes av åtelkamerornas bilder som nästan till 100% var tagna på natten, men bilderna visar att det finns bra bockar i området.

Kentucky 808Vi var fyra jägare ute och det var alltid någon som hade sett hjort och de andra såg vid flera tillfällen skjutbara bockar om än på för långt håll. En jägare lyckades fälla en fin bock på drygt 140 P&Y. Sedan var vi två som sköt varsin hind och en jägare som blev utan byte. Utdelningen borde ha kunnat bli bättre och jag tror att man skall boka in sin jakt i november för att få en bättre chans. Om jag skulle jaga i december igen skulle jag begära att få smyga för att skapa lite action. Om inte smygjägaren får chansen kanske den stötta bocken går i pass för annan jägare.

Som helhet tycker jag att jaktresan blev lyckad trots avsaknaden av bockar. Jaktvärden Ken är trevlig och ger ett mycket seriöst intryck, han vill verkligen att gästen skall lyckas. Boendet i en gammal farm är enkelt liksom även maten. Men som vanligt får man vad man betalar för och jag lägger hellre pengarna på jakt än på en lyxig stuga. Som kuriosa kan jag berätta att stugan ligger i Grayson county – ett ”dry county” så köp er öl innan ni anländer, annars blir ni som jag - utan.

Kentucky 303Jag hade några chanser under veckan men inte förrän sista dagen lyckades jag bärga min hind. Första dagen hade jag två hindar och ett kid inne på 20 meter framför gömslet i över 30 minuter med flertal skottillfällen. Jag avstod att skjuta på inrådan av jaktvärden – det skulle ju komma många fler tillfällen… Jag hade ytterligare ett tillfälle med en hind inne på 10 meter men den chansen försvann när jag oförsiktigt rörde mig för att bli skjutklar. Övriga djur höll sig på avstånd som var för långa för mig även om jag var mycket frestad vid ett tillfälle på 40 meter… men avstod.

Chansen kom sista dagen i nästan sista minuten. Solen dalade under horisonten och jag hade inte sett något sedan förmiddagens hjortar passerat. Jag sitter och står om vartannat och håller bågen i handen för att inte missa chansen om den dyker upp. Naturligtvis dyker den upp när jag sitter, det kommer en hind med två kid in på fältet. Hinden betraktar treestandet mycket noga men verkar bli nöjd och övergår till att äta. Med tre djur ute på fältet tar det en stund innan jag lyckas komma upp i stående utan att någon av dem tittar åt mitt håll. Djuren rör sig hela tiden strax utanför skotthåll. Jag väntar och tänker att rätt som det är kliver någon in på lämpligt avstånd och då… Tiden går och ljuset avtar i samma takt som jag sträcker ut mitt tänkta skjutområde. Jag börjar fundera på om inte det där kidet på 47 meter trots allt är inom skotthåll… då rör sig något i skogen. En hind med ytterligare ett kid kommer på en stig som leder ut just nedanför mitt treestand. Målväxling och snabbt beslut. Jag chansar inte på att det följer en bock efter hinden, det blir snart mörkt så jag har ont om tid, jag tar hinden. Ken vill inte att man tar bockkid och han anser att kiden överlever själva utan hind så det är OK att ta hinden.

Kentucky 101Hinden är cirka 30 meter från mig med kurs mot mig. När hon har huvudet bakom ett träd drar jag bågen och väntar på att hon skall kliva fram. Hinden stannar upp bakom trädet några sekunder och när hon kliver fram är det med riktning rakt mot mig – ingen skjutvinkel. Hon kliver ut väl synlig och gör som alla andra hindar – stirrar ut treestandet. Nu gäller det att stå still med fullt drag. Hon stirrar och jag darrar. Kidet skuttar glatt ut på fältet och börjar äta. 70 sekunder efter att jag dragit bågen kastar hinden om och går sakta bort snett från mig, en perfekt skottvinkel. Jag lägger på siktet, 23 meter enligt tidigare lasermätning mot ett träd i hennes närhet, och där går pilen. Ljuset är för svagt för att jag skall se träffen och tyvärr hör jag inte heller någon träff – var det en bom? Jag ser och hör hinden springa tillbaka in i skogen. Hör att hon stannar, tystnad, sedan två steg eller är det sparkar, dödsryckningen?

Det är bara att vänta, går man på för tidigt kan man trycka iväg djuret och det blir ett svårt eftersök. Jag lägger på en ny pil om hinden skulle komma tillbaka och ser mig om. Övriga djur på fältet är fortfarande kvar även om de verkar ha registrerat min närvaro. Efter en stund väljer den andra hinden att lämna fältet med sina kid och kvar är endast det ensamma kidet. Kidet verkar inte förstå vad jag är och kommer in på 20 meter för att kunna se vad jag är. Jag funderar på att fälla henne men avstår då jag inte vill ta risken för ytterligare ett eftersök. Ken tyckte dock att jag skulle ha skjutit.

Efter cirka 40 minuter klättrar jag ner i mörkret och letar efter pilen. Jag hittar pilen i marken där den borde sitta efter ett genomskott – den är blodig. Rent blod, ingen vom, men kanske lite för mörkt blod? Svårt att avgöra i skenet av pannlampan om det är lungblod eller muskelblod. Jag börjar spåra. Det första 10-20 metrarna finns inget blod så jag går på stigen jag såg att hon tog. Sedan dyker en bloddroppe upp och ytterligare en. Jag stannar vid varje bloddroppe och låter pannlampan svepa över marken tills nästa droppe är funnen – ett steg till den och börja om. Efter 20 meter är det ganska mycket blod men jag är orolig för en dålig träff då jag saknar indikationer på lungträff. Spåret lämnar stigen och viker av in i skogen, jag lyfter huvudet och ser genast kroppen 10 meter framför mig. Tänk vad det är skönt när man hittar sitt byte och får kvitto på att allt gick som det var tänkt.

Kentucky 707

Hinden gick 50-60 meter innan hon blev ligganden med ett dubbelt lungskott. Skottet satt precis där jag siktade och min pil gjorde vad den skulle. Döden kom snabbt och rent, det var dödsryckningen jag hörde sekunderna efter skottet. Jag drar ut hinden till fältet. Jake kommer med bilen och vi kan avsluta kvällen och jakten lyckat.

Comments powered by CComment