Rea på randigt - köp en Zebra

 

Just nu har vi extrapris på kvarvarande exemplar av Zebra. Ett STORT mål till ett litet pris.

6500:- för ett riktigt stort 3D mål. Läs mer...

Zebra01

Indiana 2015

 

”Never pass on your first day what you happily would shoot on your last day” Visdomsorden ekade i mitt huvud medan jag tittade på den unga bocken under mitt träd. Det var en två och ett halvt år gammal vitsvanshjort med en hyfsad krona, bara sex taggar men hornen var långa och sträckte sig långt över öronen. Hyfsad o hyfsad… allt är relativt, för en amerikan var det en mycket liten hjort men för en svensk bågjägare som aldrig skjutit en bock (dvs jag) så var den hyfsad.

Lyssnar jag till visdomsord – tyvärr inte denna gång. Min strategi var att under första kvällen endast skjuta STORA bockar för att senare under jakten skjuta vad som bjöds. Så jag satt i treestandet och njöt av bocken närvaro och lät honom gå övertygad om att detta endast var början på en fantastisk jakt. 

 

Indiana2015 05

Tyvärr inte min hjort - men nästa år då....

Jag åkte med kamrater till Indiana, USA, för jakt på vitsvanshjort. Vi satsade på första veckan i november som vanligen är mitt i hjortarnas brunst. Chansen att få skjuta en bock ökar under brunsten då de vanligen skygga djuren plötsligt rör sig mitt på dagen utan hänsyn till människor i sitt letande efter hindar att para sig med. När på året brunsten infaller är olika på olika platser. När på året hösten, vintern infaller påverkar brunsten likaså kan höjden över havet och andra lokala faktorer påverka. Så planerar du en jakt på vitsvanshjort bör du fråga din guide vad som gäller på platsen du skall jaga på.

Vi hade tagit reda på när brunsten vanligen infaller och var förberedda på såväl brunst som kallt väder, vilket vanligen hör ihop. Normal temperatur i södra Indiana är mellan noll och tio plusgrader Celsius i november men det som mötte oss var det varmaste novembervädret i mannaminne. Tjugofem (25) grader i skuggan på eftermiddagsjakten – visst är det skönt att slippa frysa men hellre ser jag hjort. Värmen gjorde att brunsten blev fördröjd och djuren var högst ovilliga att röra sig dagtid på grund av värmen. Hjortarna har lagt på hullet och fått vinterpäls så de rörde sig endast under den svala natten. Inte mycket att göra åt, bara att vara ute i skogen och hoppas på det bästa. De flesta hjortarna såg vi minuterna före mörkret och några enstaka på morgonen efter soluppgång.

I USA jagar man antingen Public land, allmän mark/statens land eller Private land, privat mark. Privat mark är som i Sverige, markägaren har jakträtten och du måste ha tillstånd av markägaren. Public land är allas mark och alla – även du och jag – har rätt att jaga där. Givetvis krävs licens, jaktkort och lagar som måste följas. Som ”Non-resident” icke boende i delstaten får man betala en högre licensavgift. Avgifter och regler skiljer sig åt mellan de olika delstaterna så läs på vad som gäller i ”din” delstat, sök på delstatens namn och ”game and fish” så hittar du deras jaktmyndighet. Indiana säljer ett licenspaket med tre hjortar (max en med horn) för 295 dollar så det slog vi till på.

Vi jagade på Public land, allmän mark. Det innebär vanligen att jakttrycket är hårt och att få hjortar uppnår kapital storlek på hornen. Visst kan man åka på vinst och förlust, köpa sig en licens och gå ut i skogen själv utan guide. Men hur många dagar har du råd att vara i USA? Hur hittar du var hjortarna håller till? Har du gott om tid så visst går det att fixa allt själv men det man betalar guiden för är att han skall scouta/spana och placera ut treestand på ”rätt” ställe. Rätt är ett ställe där det kan förväntas komma hjort och det inte förväntas komma andra jägare.

Indiana2015 01

Våra guider hade gjort ett utmärkt jobb men vädret kunde de inte göra något åt. Fylld av förväntan gav vi oss ut för första kvällens jakt. Jag och en kamrat blev körda till en långsmal sjö där vi tog en båt med elmotor ut till våra treestand. Med båt smyger vi oss ut i skogen utan att störa viltet och lämnar minimalt med störande doftspår. Det var en härlig känsla att tyst glida fram på sjön medan vi spanade efter hjort. Mitt treestand låg på ett näs mellan två sjöar som förhoppningsvis kanaliserade hjortarnas rörelse förbi mig. Timmarna kröp fram medan solen sakta sänkte sig. Ett rikt fågelliv och ekorrar höll mig sällskap men hjortarna lyste med sin frånvaro. Klockan sex på kvällen med endast några minuter av skjutljus kvar prasslar det snett bakom mig, en hjort. Det är en liten sextaggare och min strategi sätts på prov – skjuta eller inte. Med bara en bock tillåten skulle det kännas surt att skjuta en liten första dagen och sen få en stor bock nära inpå nästa dag, utan att få skjuta den. Jag väljer att avstå och hoppas på större bockar.

Indiana2015 03

Jagar man på Public land och bara har sex jaktdagar skall man nog inte förvänta sig alltför många chanser… Man skall nog skjuta första bocken man ser för det är stor risk att det också är den sista. Jag jagade i Indiana för några år sedan och avstod även då en liten bock – den gången blev det ingen bock för mig. Men i år gick det bättre, inte så att det kom in en stor bock utan det var jag som sänkte kraven.

Dag tre satt jag på kvällen i ett treestand uppe på en ås. Treestandet satt ganska högt upp i trädet men det som gjorde det hela spektakulärt var åsen trädet stod på, det lutade brant neråt åt två håll så jag nästan på fick svindel. Det var 25 meter ner till botten av ravinen där hjortarna förväntades komma och cirka 25-30 meter rakt över ravinen till motsatt sida på samma höjd som jag satt på. Brant var ordet.

Solen försvann under horisonten och mörkret var på väg när jag hör prasslet av en hjort i de torra höstlöven. Jag tittar och tittar på branten mittemot men ser inget. Plötsligt ser jag en rörelse nere i ravinen – där nere är han. Jag hinner se att det är en liten bock innan han försvinner ut ur min skjutgata, attans. Men bocken vänder och kommer tillbaka i skjutgatan, upp med bågen sikta... ett träd i vägen… flytta fram till nästa ”hål”… bocken kommer och där går pilen. Jag hör ett smaskande, krasande ljud som gör det klart att jag träffat i kroppen. Bocken spritter till och springer uppför branten mittemot mig ett tiotal meter och stannar. Jag lägger på en ny pil för ett uppföljningsskott. Skymd av några grenar så lyckas jag inte i det begynnande mörkret se bocken, jag vet ungefär var han är men ser inte exakt. Så rör sig bocken igen och jag ser honom men hinner inte få iväg pilen innan han kraschar omkull. Jag ser honom ligga på rygg och slå med huvudet några gånger sen är allt stilla. Känslor sköljer över mig, glädje, ”berusning” och lättnad över att jag lyckades med skottet.

Indiana2015 04

Det var en mycket brant vinkel men pilen satt där den skulle tack vare mycket träning från stegen där hemma. Även om man sällan upplever så branta vinklar som i detta fall är det en rekommendation att träna skott från höjd neråt innan man åker på en jaktresa där man förväntas jaga från treestand. Skjut gärna på 3D djur så du lär dig vinklar, både vinklar uppifrån och vinkla djuret i sida.

Jag är mycket glad över bocken jag sköt, känslan var fantastisk även sedan jag kom fram och såg hornen. Det var en ”spike” med hornlängd på cirka 4 tum. Hade det varit under 3 tum hade bocken räknats som kalv… så det var nätt och jämt att min bock kvalade in som bock. Glädjen höll i sig även nästa dag då jag på förmiddagen fick besök av en bock med fyra taggar (=liten). Den skrämde jag iväg när jag försökte få upp kameran i fel läge. Men den var inne på skjutavstånd.

Häftigaste upplevelsen på resan fick nog Magnus. Han valde att sitta på marken på sidan av en ås och bevakade en viltstig nedanför sig. Plötsligt hör han steg av hjort som närmar sig i hög fart bakifrån på andra sidan åsen. Han drar bågen och vrider sig runt till knästående och riktar bågen mot ljudet. Sju meter bort har han kammen på åsen och upp över den kommer en hjort, en bock, rakt emot honom. Han inser att antingen så skjuter han eller så gäller det att kasta sig åt sidan för att inte bli påsprungen. Magnus väljer att skjuta och på cirka två meter så går pilen, det blir mer av instinktivt skytte än ett siktande. Pilen går in ungefär i stickhålet och bocken kastas baklänges av kraften och sätter sig på rumpan. Bocken faller omkull och rullar nedför slänten samtidigt som Magnus tar fram nästa pil. Magnus skjuter en pil till när bocken slutat rulla men den pilen träffar en död hjort, första pilen har gjort jobbet. Vilken upplevelse att få hjorten så nära. Grattis!

Jag har lyckan med mig och trots det varma vädret så får jag chansen på en hind sista kvällen. Jag väljer en heldagssittning på sista jaktdagen och sitter i ett treestand från morgon till kväll, cirka tolv timmar i ett träd. Inte ett liv på hela dagen och jag börjar misströsta men så minuterna före mörkret så prasslar det av klövar mot torra löv. Jag spanar men tittar återigen för högt och plötsligt har jag tre hjortar under mitt treestand på femton meter. Just där är de skymda av busk och ris så jag får avvakta med skottet. Men strax kliver en hind fram på tjugo meter och visar bredsidan, perfekt läge. De andra står kvar i riset så jag släpper pilen. Jag ser inte träffen och hör inget, hinden rusar iväg och försvinner innan jag har möjlighet till ett andra skott. En av de andra hjortarna erbjuder ett skott på trettio meter men med ett påskjutet djur så vill jag inte riskera ytterligare ett skadskjutet djur, hjorten får gå.

Jag väntar trettio minuter innan jag klättrar ner och börjar leta efter min pil. Jag hittar den inte men hittar blod. Letandet görs i kolmörker med pannlampa. Jag tycker blodet ser ut som muskelblod (inte lunga) och känner en oro för att jag träffat fel och att det inte blev genomskott. Jag följer blodspåret som inte är alltför tydligt. Lugnt och metodiskt tar jag en droppe i taget innan jag tar ett steg och letar efter nästa droppe. Efter trettio meter hittar jag några större blodfläckar som en handflata. Efter ytterligare tiotal meter börjar spåret vingla från vänster till höger fram och tillbaka, ett gott tecken. Och där ligger hon, nästan sjuttio, åttio meter från skottplatsen har hon fallit. Ohh vilken lättnad, oron försvinner och jag lägger handen på hinden och tackar för den fina jakten.

Indiana2015 06

Comments powered by CComment