Rea på randigt - köp en Zebra

 

Just nu har vi extrapris på kvarvarande exemplar av Zebra. Ett STORT mål till ett litet pris.

6500:- för ett riktigt stort 3D mål. Läs mer...

Zebra01

BCO 2017

BCO 2017 2

Jag besökte Buck Country Outfitters, BCO, i Kentucky redan 2014. Den gången var det en decemberresa och BCO hade inte byggt det nya huset. Jag såg inte många bockar men fattade förtroende för Ken som var guide och då ägare av verksamheten. Så när det var dags för vitsvansjakt igen så var det Ken jag kontaktade.

Jag fick med mig Daniel på resan, en van jägare som för första gången skulle på skarp bågjakt efter att ha tränat i många år. Därtill är Daniel otroligt positiv och en glädjespridare i varje jaktcamp. Resan bokades redan under våren 2017 så det blev en lång väntan på att få åka. Vi passade på att träna vårt skytte och lärde oss hur man bedömer storlek på bockarnas horn. Särskild vikt lade vi vid skytte i branta vinklar – dvs skytte från plattform uppe i träd, treestand.

Vi reste ut med SAS från Arlanda till Chicago och hade sådan tur att en kurskamrat, Peter, var kapten på flyget. Vi fick sitta fram under landning, riktigt roligt att få se Chicago från ovan. Tack Peter! Flyget landar sent på dagen i Chicago så vi körde vår hyrbil söderut så långt vi orkade och tog sedan in på ett motell och föll genast i sömn.

Planen var lite shopping och sedan ner till Grayson för att hinna med en kvällsjakt. Totalt hade vi 6,5 timmars körtid från flyget till BCO, och det var fler timmar kvar än jag räknat med. Vi lokaliserade Cabelas i Louiville och bestämde oss för att två timmar får räcka…  Nähä skulle inte tro det. Efter tre timmar började paniken sprida sig liksom stressen av att inte hunnit med allt samtidigt som tiden för vår kvällsjakt började rinna ut. Jag slet ner en tröja och en mössa från galgarna och rusade till kassan. Oövertänkta köp blir sällan bra och står det Sitka på tröjan så blir det inte heller billigt. Billigt var det inte men tröjan är riktigt bra så jag är nog nöjd med mitt panikköp ändå. För den som inte vet vad Cabelas är så kan jag berätta att de och BassPro är varuhuskedjor för utomhusaktiviteter som camping, fiske och jakt. Det är oftast gigantiska varuhus i storlek med NK fyllda med godis för en jaktnörd.

 

Med fyllda varukorgar och tömda plånböcker for vi vidare mot vår jakt. Vi mötte våra guider i infarten till jaktcampen, de skulle sätta ut två andra gäster. Så vi hann bära in våra prylar på vårt rum och få fram bågarna för kontroll. Jag vill gärna provskjuta min båge efter en resa för att säkerställa att allt fungerar som det ska. Man vet aldrig vad som händer med flygplatsens bagagehantering. Allt var OK med våra bågar så det var bara att dra på jaktkläderna och gå ut. Vi blev tilldelade pass på gångavstånd från campen, nån-några kilometer bort. Vilken känsla när man vandrar ensam ut i skogen mot ett treestand, förväntan, spänning och glädje.  Mitt pass var vält dolt bland grenar i en dal där jag blickade ut över en viltåker. Det dröjde inte länge förrän första hjorten, en hind med ett kid, passerade åkern på en växel. Strax kom första bocken en liten spets och försåg sig från åkern. Jag hörde något prassla i buskarna och insåg att fler hjortar var på ingång. En skymt av ett stort horn fick hjärtat att slå några extra slag – nu kommer han! Men de stora hjortarna är stora av en anledning – de är smarta. Jag kunde höra bocken röra sig bland buskar och träd nära mig, tror han var in under tio meter. Men jag kunde inte se bocken, frustrerande. Jag hörde hur bocken drog in luft och till slut vädrade mig, men en kraftfull fnysning lät han omgivningen förstå hans missnöje och så gick han sin väg. Men vilken början på en jaktvecka, underbart!

BCO 2017 12

BCO vänder sig i första hand till inhemska jägare, jägare som är ute efter stora hjortar.  För att kunna erbjuda en god chans på stor bock så tillämpar BCO restriktioner på vad som får skjutas. Före brunsten och under brunsten vill man inte skjuta hindar då det är hindarna som lockar fram de stora bockarna. Inte heller bockkid får skjutas, de skall någon gång bli stora bockar är det tänkt. Kid av honkön är däremot tillåtet byte. För bockar gäller att de skall hålla minst en viss storlek, 130 tum. Man räknar poäng eller tum på hornen ungefär som på ett rådjur. Massa, utlägg, antal taggar och längden på varje tagg räknas. Tanken med ett minimikrav är att de yngre bockarna skall sparas och få chansen att bli stora. Man vill ta bockar som är drygt tre år – gärna minst fyra år gamla. Full potential når bocken vid sex års ålder. Det här betyder att trots god tillgång på hjort så är det svårt att få skjuta ett djur.

BCO 2017 07

Karta med pass för bågjakt. Det finns fler områden 15-30min bort.

Vi levde med restriktionerna de första dagarna och såg sextaggare passera liksom ett oräkneligt antal hindar och kid. Våra värdar lovade dock omgående att vi skulle få ta varsin hind men i ett område där det lämpade sig. Men efter några dagar togs alla restriktioner bort och vi fick skjuta vilken hjort vi ville – de tyckte att om vi hade gjort oss besväret att resa från Sverige så måste vi få något för det.

 

Derick, Ken och Kevin var våra guider under jakten, de gjorde ett fantastiskt bra arbete. Alltid kul med seriösa människor som verkligen försöker göra sitt bästa. De var positiva och öppna för önskemål och framför allt fick man sköta jakten själv efter eget huvud. Men råd fanns att få om man frågade.  Dericks fru Anna lagade maten som var typisk amerikansk (Kentucky?) husmanskost, rikliga mängder och god. Förutom Daniel och mig var det ytterligare sex jägare i campen. Lodgen är mycket stor så det var aldrig trångt och även markerna är stora så jag upplevde inte någon trängsel där heller. Lodgen är ny från förra året och har duschrum med flera duschar, även herr och dam dusch. Det finns tvättmaskiner och torktumlare. Matsal och ”vardagsrum”, fotbollsspel och pingisbord om man behöver stressa av efter jakten. Stämningen var god i gänget och många trevliga kontakter knöts. Det var helt enkelt skitkul även på kvällarna.

 BCO 2017 09

Ken, jaktgäst och Derick. Två fantastiskt trevliga guider.

En normal jaktdag började med väckning vid fyra. Lite till kan man sova om så önskas men jag vill ha tid på morgonen. Jag börjar med en dusch för att minimera vittringen från mig. Sedan är det frukost, en mycket lätt sådan. Kaffe, flingor o mjölk och kanske en mikrad minihamburgare…  ja det var väl svagaste målet i campen. Under frukost diskuterar vi val av pass med guiderna, klokast är att lita på de lokala värdarna som har tonvis med erfarenhet av både hjortjakt och området. Sedan var det att ta in kläderna som fått hänga ute och lufta under natten, eventuellt köra dem i torktumlare för att få ut fukten och minska på vittringen. Packa ryggsäcken med vatten, snacks och annat man vill ha med sig – till exempel sittdyna, båghängare, extra kläder osv. Klädsel och packning beror av temperatur och om man skulle gå ut till passet. Ibland var det flera kilometer att gå och då vill man inte ha för mycket på sig och bli svettig, då får kläderna åka i ryggan. Strax efter fem, halv sex lämnade vi campen för att ta oss till passen. Det är fortfarande totalmörkt så dags så en pannlampa kommer till nytta.

BCO 2017 28

 

Står det hjort i passet när man kommer så lär man stöta dem. Smyga är verkligen svårt med marken täckt av torra löv – det är som att gå på cornflakes. Väl framme så klädde jag på mig de kläder jag hade i ryggsäcken och satte på mig en säkerhetssele. Sedan var det bara att klättra upp.  Det fanns skjutstegar och treestands med andra typer av klätteranordningar. Höjderna varierade mellan tre och åtta meter över marken. Väl uppe i treestandet så gjorde man fast säkerhetsselen först innan något annat. Sedan kunde man hissa upp båge och ryggsäck. Det var oftast lite pyssel nedanför och i treestandet innan man kom till ro. Man sitter i mörkret med sina tankar och låter lugnet komma. Ljuset kom strax efter sex och med lite tur så stod det redan hjort inne när det blev skjutljust. De flesta passen var satta över viltåker och/eller åtel som bestod av en hög majs. Det fanns också pass vid växlar där bockarna förväntades passera, ofta i närheten av skrapmärken från bockar.

 

 

Hjortarna kan dyka upp när som helst under dagen, i synnerhet under brunsten då de är mycket rörliga. Vanligast är dock att man ser hjort i gryningen och runt halv nio. Man får sitta hela dagen i ett pass om man vill men vi bröt oftast mellan tio och elva och tog oss tillbaka till lodgen för lunch.

 

Lunchvilan är inte så mycket vila, först skall du ta hand om utrustningen så den inte kontamineras av diverse konstiga dofter. Sedan kanske en dusch om du gått dig svettig. Sen var det lunch som varierade från mackor via gårdagens rester till tacos. Tid för föda och trevliga samtal med jägare om hur morgonen varit. Men även tid för planering av eftermiddagen. Sedan var det packning och preparering för eftermiddagsjakten.  Oftast hann man med en timme på slafen.  Vid tretiden var det dags igen och ta sig ut.

BCO 2017 19

Tommie och Ryan på väg ut

Eftermiddagens sittning liknar morgonens – ut till passet klä på, klättra upp och spänn fast dig. Jag brukar alltid mäta upp var jag har 20-30 och 40 meter runt mig. I de flesta passen var max skjutavstånd trettio meter eller kortare, åteln låg oftast på tolv meter. Sedan brukar jag alltid dra bågen en gång för att upptäcka om något är fel. Bättre att pilen trillar av strängen nu under testdraget än när jag drar för en jättehjort.  Hjortarna kunde som sagt komma när som helst men oftast inte före fyra och de stora dök upp i skymningen eller efter skymningen i mörkret.

 

Skymning kom efter sex och senast sju bröt man på grund av mörker.  Vandring tillbaka i månsken eller skenet av pannlampan. Åter i campen var det vård av utrustningen och förberedelser för morgondagens jakt.  Sedan är det middag och samvaro. Trevligt och ett härligt gäng men trots att man sitter still hela dagen så blir man trött, tror inte jag var uppe efter klockan tio någon kväll.

BCO 2017 06

Ibland passerar hjortarna rakt under ditt treestand ;)

Jag såg många hjortar, en dag hade jag upp mot tjugo djur inne på åteln, men sköt jag något? Jodå, på söndagen sa Ken vår värd när han lämnade av mig – ”Skjut något, vad som helst”. Så jag bestämde mig för att skjuta första bästa hjort som dök upp. Det blev en hind.

Hon kom vid nio-tiden och gick och betade i kanten av ett skogsparti där jag satt. Långsamt närmade hon sig min skjutgata och pulsen ökade, adrenalinet slog på och det kändes precis så härligt som det skall kännas när man vet att snart kanske det händer.

BCO 2017 33

 

Hinden försvinner bakom en buske och jag drar bågen, så fort hon kommer fram är det bara att skjuta. Så fort… fort går det inte…var är hon…kom fram då… åhh jag måste släppa ner.  Man orkar inte hålla bågen spänd hur länge som helst. Hinden rundar busken men erbjuder inget skjutläge, hon går fram till en liten hög med majskorn. Läget kommer och jag drar – fel, det var inget läge. Hinden har ögon i nacken och reagerar direkt på min rörelse, hon sprätter till och försvinner bakom busken och ur mitt synfält.

 

Djup suck och jag inser att tillfället är förlorat. Lika bra att trösta sig med ett SMS till kompisen. Jag hinner inte mer än att ta fram telefonen förrän hinden kommer runt busken. Hon var inte så långt bort som jag trott. Hon går direkt till högen med majs och ställer sig med huvudet mot mig. En snabb tugga och så upp med huvudet och kolla in mig. Inte en chans att jag kan dra och även om jag drog så har jag ingen vinkel att skjuta i. Det är bara att vänta – förr eller senare måste hon lämna åteln och då kommer min chans.

Hinden tittar upp och vänder huvudet mot skogsbrynet, jag gör likadant och får se en coyote komma smygande. Hinden kastar och lämnar scenen, jag drar bågen för att ha en chans på coyoten. Jag hinner halvvägs i draget innan coyoten har sett mig och flyr. Så satt man då ensam igen utan djur.

Fram med telefonen igen för att berätta vad som hänt men återigen dyker hinden upp – hon ger sig inte. Hon går in bakom busken och ger mig en chans att dra, när hon kommer ut mot åteln är jag beredd. Hon tvekar lite vid åteln och en gren mellan henne och mig täcker de vitala delarna. Ett steg, två steg till, nu är träffområdet fritt och där går pilen.

Hinden rusar genast iväg i en vid båge och försvinner över ett krön. Det ser dock ut som om hon kraschade över krönet och det lät så. Pilen sitter på skottplatsen med blinkade Nockturnal.  Jag väntar 45 minuter innan jag går ner och undersöker pilen som är täckt av blod. Det ser bra ut och skottplatsen har mycket blod efter genomslaget.  Jag fuskar och går direkt till krönet där jag såg hinden försvinna men hittar inte blod. Ett par sekunder av panik innan jag inser att jag letar på fel ställe – det ser annorlunda ut från ett treestand jämfört med nere på marknivå. Tio meter längre bort hittar jag ett rikligt blodspår och där ligger hon. Hinden sprang 60-70 meter med ett skott genom hjärtat. Jag sätter mig och beundrar det vackra djuret och tackar för god jakt.

BCO 2017 27

Hon låg så här när jag hittade henne!

Ken, Kevin och Daniel kommer och hjälper mig ta ur hinden samt transportera henne till campen. Till kvällen bjuds det på stekt ryggbiff (backstrap). Visst kunde den ha fått hänga nån dag men det smakade ljuvligt.

Dagen därpå blev det riktigt roligt när Daniel fick fälla sin första hind med båge. Ett perfekt skott och hinden låg efter trettio meter. Samma dag på eftermiddagspasset så sköt Daniel en fin åttataggare, en stor och kraftig bock. Två vitsvansar inom tolv timmar. Stort grattis Daniel. Bocken sköts i det sista ljuset så Daniel återvände till campen för att få hjälp med eftersöket. Så mycket eftersök blev det inte för skottet var återigen perfekt och bocken död innan Daniel hade hunnit klättra ner. Vi hittade bocken efter 60 meter.

BCO 2017 35

Daniel med sin buck!

Det har varit en fantastisk jaktvecka i ett underbart kuperat landskap. Trevliga människor och många hjortar. Det blir definitivt ett nästa år – klart vi åker till BCO!

 

Läs mer om Buck Country Outfitters på deras hemsida http://www.bcohunt.com/