Stuga att hyra

 Vi har en trevlig stuga där vi håller våra kurser. Stugan har upp till 10 bäddar för våra gäster att hyra. Läs mer om stugan.

Stugan 002

Missa inte året tävling för bågjägare! läs mer här

BCO 2018

BCO 2018

Vi var åtta grabbar som… OK låt oss vara ärliga – jag börjar om… Vi var åtta gubbar som åkte till Kentucky sista veckan i oktober 2018 för att jaga vitsvanshjort med pil och båge.  ”Prime time”, bästa tiden för hjortjakt är när de är i brunst, ”the rut”, och bockarna söker hindar att para sig med. Den tiden infaller i Kentucky runt fjärde november – så varför åkte vi inte då? Tyvärr är svaret så enkelt som pengar, det blir ett helt annat pris att köpa in sig på privat mark under brunsten. Kan då veckan före ge något jaktligt utbyte? Svaret är obetingat JA.

Mr D och jag besökte Buck Country Outfitters, BCO, 2017 och tyckte att vi fick en sådan härlig upplevelse att vi genast bestämde oss för att upprepa resan och nu försöka få med några vänner att dela glädjen med. Berättelsen om 2017 års äventyr läser du här. Vi var som sagt åtta bågjagande gubbar som reste över. I år valde vi British Airways och flög via London till Nashville. Till London var det ett trångt plan och inget speciellt men över atlanten höll BA god klass och resan var uthärdlig även med billigaste biljetterna. En riktigt positiv överraskning var att komma till USA via Nashville när man är van att passera kontrollerna på Chicago. Nashville har korta köer, trevlig personal och lagom stor flygplats. Vi flög ut från Arlanda kl 1125 och anlände Nashville 1800 (lokal tid). Allt fungerade förutom att jag fick en väska söndermanglad i bagagehanteringen, som tur var inte min bågväska.

BassProNär vi kom till Nashville i hyfsad tid så tog vi chansen att titta på stan – så mycket tittande blev det inte men desto mer lyssnande. Vi hamnade på en gata downtown med massor av musik, liveband i varje bar som försökte överrösta varandra. Total kakafoni för en äldre jägare med tinnitus. Nåja jag fick mat och kom jetlaggad sent om sider i säng på hotellet.

Dagen därpå var vigd åt shopping. Vi åkte till BassPro i Nashville och spenderade några dollar. Sedan bar det av norrut mot Caneyville KY. Vi kom i god tid till campen och kunde packa upp och provskjuta våra bågar, resan hade gått bra och alla träffade där de skulle. Våra värdar ville prata igenom den kommande jakten och inte rusa ut direkt så det blev ingen jakt på ankomstkvällen.

Buck Country Outfitters, BCO, har drygt 3000 acres (>1200 ha) fina hjorthabitat avsatta för enbart bågjakt. Utöver det rena bågjaktområdet så har de flera farmer på arrende där de bedriver både bågjakt och jakt med gevär. I det centrala området (endast bågjakt) gäller regeln att endast kapitala bockar får skjutas. Kapital är i detta fallet en bock med horn som mäter mer än 130 tum, i ålder betyder det minst 3,5 år. I detta området fick vi inte skjuta hindar eller kalvar. I det andra området, farmerna, som sammanlagt är långt mer än 3000 acres fick vi skjuta vad vi ville. Om möjligt skulle vi undvika att skjuta bockkalvar. Här fick vi själva sätta gränserna för vad vi ville skjuta och vad vi ville släppa förbi. De flesta av oss accepterade vilken hjort som helst vare sig hind eller bock oavsett vad han hade på huvudet.

 

kartaJakten i det centrala området hade fördelen att man gick från campen till passet, ibland ganska långa promenader i mörker. När vi jagade på farmerna så behövde vi bil för att ta oss till farmen men sedan kunde det bli långa promenader även där. Ibland körde vi själva i hyrbil och ibland fick vi skjuts av våra guider. BCO har långt över 70 pass med stege eller ”hang-on” treestand bara i det centrala området så det finns mycket att välja på.

Väckning kl 04 för ”luktfri” dusch och en frukost. På med jaktkläder och plocka ihop prylarna så var det bara att gå ut till passet. Vägen ut var tydligt märkt med reflexer så det var inte svårt att hitta. Trots det så lyckades både undertecknad och von K att virra bort sig varsin gång. Vi hamnade dock rätt till slut innan det var skjutljust.

På plats i passet hade man en dryg halvtimme i mörker innan det blev ljust. Känns skönt att låta allt bli lugnt och stilla så att man känner att chansen finns där när ljuset kommer. Sedan är det bara att sitta så still och tyst som möjligt fram till runt 11-snåret då vi bröt för lunch. Vill man sitta hela dagen så går det bra.

Tillbaka till campen för lunch och vila. Men mycket tid går åt till att hålla utrustningen i trim och planera nästa sittning. Guiderna bestämmer men man har möjlighet att påverka var man skall sitta.

Runt kl 15 stack vi ut för eftermiddagens pass. Vi blev kvar i våra pass tills mörkret kom vid kl 19 om vi inte sköt innan dess.

Efter 19 var det tillbaka till campen för middag och trevlig samvaro. soffa

Förra året såg vi massor av djur men i år var det svårare. Det var ollonår och hjortarna föredrog ekollon före fält som soja, crp och majs. Ekar fanns det av olika sorter och i mycket stort antal i skogarna så det var svårt att lista ut var hjortarna befann sig. Trots det såg vi många djur men tyvärr oftast på lite för långt håll.

Jag sköt min bock på en farm som kallades ”Dragon Lady”. Ett stort fält med soja och träda (crp) omgivet på tre sidor av en flod med branta skogklädda brinkar upp mot fältet. Första dagen där läste vi eller meteorologerna fel i prognosen så jag hamnade i helt fel vind. Jag såg många djur på motsatta sidan av fältet så där en 400 meter bort men tyvärr ingen som valde att passera framför mig på min sida. När skymningen kom så ökade aktiviteten och hjortarna ville ut på fältet. De kom smygande nerifrån floden i tät skog bakom min rygg. Jag kunde höra flera djur som gång efter annan försökte komma på stråket jag bevakade men de tog vind av mig, fnös och försvann utan att visa sig. Det var nånting mellan fem och tio hjortar som upptäckte mig – otroligt frustrerande. Med flera kamrater sittandes runt fältet var det inte läge att gå ner och söka annat pass, bara att hoppas men tyvärr …

En dag senare med likadan vindriktning så valde jag att sitta på andra sidan fältet. Ett pass mer i skogen men med en skjutgata ut mot fältet. Jag trodde nog att bocken skulle komma i skogen och han skulle vara jättestor… men det tror man varje gång ;)

ulf treestandJag såg en del hjortar på långt håll ute på fältet men ingen i min närhet. Kl 18 ser jag plötsligt ett par ben genom lövverket, en hjort i fältkanten på väg mot min skjutgata. Jag bestämmer mig för att skjuta trots att jag inte sett vad det är förutom att det är en vuxen hjort. Jag tar mig inte tid att sätta igång filmkameran utan nöjer mig med actionkameran som dock visade sig ha urladdat batteri. Nåja visar bara att jag prioriterar rätt – jakt i första hand! Jag drar bågen innan hjorten kliver ut i skjutgatan och får givetvis vänta längre än önskvärt. Till slut behagar hjorten kliva fram synlig och jag ser att det är en bock – ser stor ut tänker jag då. Jag struntar i hornen och koncentrerar mig på en punkt i träffområdet. Hjorten stannar och betar och jag siktar och påbörjar sekvens för skott. Då tar hjorten ett steg till och jag måste korrigera min siktning.

På väg mot rätt riktpunkt går skottet – en perfekt avfyrning men tyvärr inte lika perfekt siktning… tror jag. Jag hör träffen och ljudet av revben som krossas, jag ser pilen eller lysnocken på skottplatsen och ser bocken rusa ut mot fältet och göra en lov tillbaka mot hållet han kom från. Han försvinner ur mitt synfält och jag lyssnar för att förhoppningsvis höra honom krascha in i träd och falla. Men jag hör ingenting, absolut ingenting.

Jag rapporterar skottet till Derick som ber mig vänta med eftersök om det är så att jag träffade långt bak. När det blir mörkt klättrar jag ner och tar reda på min pil som är täckt med blod, lunga eller lever? Svårt att se i mörkret men mycket blod är det och ett tydligt blodspår. Men då guiden bett mig avvakta så följer jag inte spåret utan åker till campen för middag. Jag känner mig dock lugn då jag sett blodspåret – detta borde gå bra.

Det beslutas att eftersöket skjuts upp till nästa dag. Tråkigt men jag förstår deras försiktighet. En hjort som träffas av en pil går ofta i sårlega mycket snabbt, inom 100 meter från skottplatsen. Om man då stöter djuret kan det gå mycket långt innan det faller eller lägger sig igen och därmed omöjliggöra att man hittar djuret. Bäst att låta djuret dö i närheten av skottplatsen.

Morgonen efter är det äntligen dags att leta efter min bock. Det blir ett snabbt eftersök då bocken siktas direkt redan innan jag hinner fram till skottplatsen. Det visar sig att skottet satt mycket bra med ingång lite långt bak men det var bra då bocken var på väg bort ifrån mig ett så kallat ”quartering away” så pilen gick ut i främre bortre bogen efter att ha passerat bägge lungorna och hjärtat. Bocken gick bara 50 meter. Det var därför jag inte hörde något ljud från träd som bröts då bocken dog på fältet – han hann aldrig in till träden.

Ulf hjort

Vi hade en toppentid hos BCO. Häftig jakt och trevliga kvällar. Förutom vi svenskar var det ett gäng amerikanska bågjägare där så vi fick träffa och umgås med andra jägare. Maten i campen kanske inte är någon kulinarisk höjdare men det är en kulturell upplevelse att få äta det som ”rednecks” äter. En höjdare i matväg är när vi får grillat/rökt kött – det kan dom i Amerika! Jösses vad det var gott. Att få kött från hjorten man själv skjutit är härligt.

Vi kanske inte såg lika många djur som förra året på grund av ollonåret men samtliga hade minst en skottchans på tillåtet djur. Hade vi fått skjuta hind i centrala området så hade fler hjortar fallit. ”Country Boy” lyckades fälla både en bock och en hind så han ”taggade” ut och fick ta det lugnt sista dagarna och njuta av sina första bågfällda vilt. Även Unge herr M fick fälla sitt första vilt med pilbåge, en vacker hind. Mr D släppte pil på en kapital bock men hade inte räknat med en så snabb ”string jump”. Bocken hann kasta sig ner med bröstet ända ner i backen så pilen gick klart över ryggen och så var den chansen borta. Övriga hade skottchans på hjort men fick inte riktigt till det eller valde att avstå. Man får bara en bock, skjuter man en liten så kan man inte senare skjuta en stor, då är det bara titta och fota som gäller. Jag upplever att vitsvansarna är mycket mer uppmärksamma än rådjuren i Danmark. Minsta lilla ljud eller doft man ger ifrån sig så reagerar hjortarna direkt.

trappaVi satsar på en ny resa nästa år så häng med på BCO 2019. Planen är att vi flyger dit via Nashville, ägnar en dag åt shopping så att eventuellt borttappat bagage hinner ikapp oss. Sedan jagar vi fem-sex dagar innan vi flyger hem. Vi satsar på sista veckan i oktober då vi får ett mycket bra pris av BCO. Vill man istället åka under ”the rut” första eller andra veckan i november så går det bra men till ett högre pris än under oktober, minst tiotusen kronor mer. Jag hoppas vi kan hålla priset nere på tjugofemtusen även 2019 men vi får se vart växelkurser och flygbiljetter tar vägen.

/Ulf

Comments powered by CComment